Kategorier
Psykiatri

Psykisk hälsa och samsjuklighet – elefanten i rummet inom neuropsykiatrin

Det handlar sällan om bara en diagnos

Har du någonsin träffat en person med ADHD som ”bara” har ADHD? Jag menar verkligen bara det. Ingen ångest. Ingen depression. Inga sömnproblem som gnager i bakgrunden. Det händer, absolut. Men det är undantaget snarare än regeln.

Inom neuropsykiatri talar vi ofta om samsjuklighet – det vill säga att flera diagnoser existerar samtidigt hos samma person. Och det är inte en liten detalj i marginalen. Det är själva kärnan i varför så många människor faller mellan stolarna i vården. En person söker hjälp för sin ångest, får behandling för ångest, men ingen tittar på den underliggande autismen. Eller tvärtom. Resultatet? Behandlingen träffar halvt. Ibland inte alls.

Siffrorna ljuger inte

Forskningen visar att uppemot 70–80 procent av alla med ADHD också uppfyller kriterier för minst en ytterligare psykiatrisk diagnos. Sjuttio till åttio procent. Låt det sjunka in. Vi pratar om depression, ångestsyndrom, bipolär sjukdom, missbruk, ätstörningar – listan är lång och den är tung.

För autism ser bilden liknande ut. Studier pekar på att omkring 70 procent av autistiska vuxna har minst en samexisterande psykisk ohälsa. Många har två eller fler. Det är inte siffror man kan ignorera och ändå påstå att man bedriver evidensbaserad vård.

Men vet du vad som gör det hela ännu mer komplicerat? Symptomen överlappar. Koncentrationssvårigheter kan vara ADHD. Det kan också vara depression. Eller sömnapné. Eller allt tre samtidigt. Att reda ut vad som är vad kräver tid, kompetens och – kanske viktigast – nyfikenhet från den som utreder.

Varför vården ofta missar helheten

Svensk psykiatri är organiserad i stuprör. Du hamnar hos ångestteamet eller ADHD-mottagningen eller beroendevården. Sällan hos alla samtidigt. Och varje enhet ser sin bit av pusslet utan att någon lägger ihop hela bilden.

Jag har mött personer som gått i terapi i åratal för sin depression utan att någon ens ställt frågan om neuropsykiatriska svårigheter. Och jag har mött personer med autism som fått sin diagnos först i 40-årsåldern – efter decennier av feltolkade symptom, felaktig medicinering och en djup känsla av att vara trasig.

Det är inte onda avsikter. Det är systemfel. Och det kostar – i mänskligt lidande, i sjukskrivningar, i förlorad tillit till vården.

Vad en helhetssyn faktiskt innebär

Att arbeta med samsjuklighet inom neuropsykiatri kräver att man vågar se hela människan. Inte bara checklistan för en specifik diagnos. Det innebär att fråga om sömn, om relationer, om alkoholvanor, om barndomsupplevelser – även när personen sitter framför dig med en remiss som säger ”utredning ADHD”.

Faktum är att de bästa klinikerna jag sett arbetar tvärprofessionellt. Psykolog, psykiater, arbetsterapeut och kurator sitter i samma korridor. De pratar med varandra. De delar bilder. Och de vågar säga: ”Det här är mer komplext än vi först trodde – vi behöver gräva djupare.”

Behandlingen behöver också anpassas. Standardiserad KBT fungerar fantastiskt för många. Men för en person med autism och social ångest kan gruppformatet vara en mardröm. Medicinering mot ADHD kan förvärra ångest om man inte hanterar båda sakerna parallellt. Kontexten spelar roll. Alltid.

En väg framåt

Vi behöver prata mer om samsjuklighet. Inte som ett akademiskt begrepp utan som en verklighet som påverkar hundratusentals svenskar varje dag. Varje person som söker hjälp förtjänar att bli sedd som just det – en hel person, inte en diagnoskod.

Och det bästa av allt: kunskapen finns redan. Vi vet att integrerade vårdmodeller ger bättre resultat. Vi vet att tidig upptäckt minskar lidande. Vi vet att samverkan mellan vårdgivare fungerar. Det som saknas är inte evidens. Det som saknas är vilja, resurser och mod att organisera vården annorlunda.

Om du själv kämpar med flera svårigheter samtidigt – du är inte ovanlig. Du är inte ”för komplicerad”. Du är precis den typ av patient som neuropsykiatrin borde vara byggd för att hjälpa. Och om du inte fått den hjälpen än, så är det inte ditt fel. Det är ett system som fortfarande har en bit kvar att gå.

Se mer info här: insideteam.se